Julen – glädje eller besvikelse?

Julen är en komplex tid. I alla fall i Sverige. Vi vill så mycket, vi har så stora förväntningar och vi blir så besvikna när det inte blir som vi önskat. Så ser åtminstone bilden ut när jag tittar på de flesta svenska julfilmerna. Lite samma ”Norénjuls”-upplägg på dem kan jag tycka. Skilda föräldrar, ibland i två generationer, många särkullsbarn (vilket ord, som om det var hundvalpar!), minst en till två halvalkisar som blir 1) nostalgiska, 2) elaka, 3) drar upp ”det onämnbara” och alltid en hysterisk julansvarig ”mamma” med jovialisk man som tafatt men välment försöker rädda upp situation. Någon som känner igen scenariot? På film, säkert, men i verkligheten?

I vuxen ålder har jag sluppit det negativa, det är jag tacksam för!

Jag har haft några Norénjular själv, med frånskild mamma och pappa, men då var vi bara tre stycken och det behövdes ingen alkohol för att få igång bråket. Det låg där latent ändå. Men i vuxen ålder har jag helt och hållet sluppit hets, bråk och stök och det är jag oerhört tacksam för. Jag har inte hört så många andra heller i min närhet som ser på julen med skräckblandad förväntan, för de verkar ha gjort något åt det. Slutat fira eller tagit tydlig ställning för vad som är OK och vad som ”går bort”. Men självklart finns de där, alla familjer med familjemedlemmar som blir ständigt besvikna. Och det är så sorgligt. Inte nödvändigtvis för att det är jul, utan för att vi så ofta har komplexa relationer till varandra som outredda skapar sorg, rädsla och ångest. Det som dock är glädjande att vi kan känna, uppleva och därmed förändra och utveckla. Och det finns hjälp att få om vi behöver det. Det var nog inte så mycket bättre förr, men då bet man ihop och levererade.

Julen – tid för varandra, få umgås med de man tycker mest om.

Ja, det här blev ju inte så muntert, men jag vill slå ett slag för varför julen och alla högtider ska vara kärleksfulla sådana. Det är ju med varandra vi mår som bäst! Det här coronaåret har visat oss så tydligt hur viktiga våra relationer till varandra är. Och hur snabbt de kan tas ifrån oss. Så att visa varandra kärlek och omtanke med den andres behov i första rummet gör att vi alla får den kärlek vi behöver. Inte för att jag måste slåss om att få det, utan för att någon annan vill ge mig det. Så att jag kan ägna min energi åt att även jag ge till andra. Och det är underbart när vi kommer dit, för att ge, det är väl vad julen handlar om? Vi ger julklappar, men vi ger också av vår tid, vår uppskattning, vår kärlek. Min upplevelse är att jag mår som bäst när jag får ge och får uppskattning tillbaka. Det är så mycket mer givande än att bara få, eller hur? Så att ge av mig själv ger mig välbefinnande samtidigt som det ger en god känsla hos någon annan. Och det är också alltid så dessa traumatiska julfilmer slutar. Sensmoralen är ”Ge kärlek och acceptans till andra, så kommer du också få det tillbaka och sedan kan vi leva lyckliga i alla våra dagar”. Underbart! Låt oss skippa allt tjafs i inledningen och gå direkt till slutet;

Jag, Peter och Sara önskar just DIG en underbar och kärleksfull jul i den omgivning som ger dig mest glädje och energi! GOD JUL!

Kategorier: Uncategorized

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *